Jag har sedan länge läst om (och lyssnat på intressanta poddar om) hur mobiltelefonen och sociala medier påverkar oss, och då och då gjort försök att använda dem mindre. Men inget har påverkat mig så djupt som en bok jag läste ut på en enda dag, som heter ”Hur du gör slut med mobilen” och är skriven av Catherine Price.
Jag läste ut den i förrgår och avinstallerade genast Facebook, Twitter, Instagram, Candy Crush, och en hel massa andra appar, och skillnaden i att gå ett par dagar utan mobil var enorm! Men innan jag beskriver vad jag själv upplevde, tänkte jag lite kort skriva det som stod i boken.
Varför du ska göra slut med mobilen
- Mobil och sociala medier länkas av forskare till ökande ångest, depression och psykisk ohälsa.
- Mobiler är utformade för att vi ska bli beroende av dem.
- Appar är utformade för att vi ska bli beroende av dopaminet de ger oss.
- Det är en liten grupp män som kontrollerar våra appar och hjärnans kemiska reaktioner.
- Att ta upp mobilen förstärks med en liten belöning varje gång. Därför gör vi det hela tiden
- Vi använder mobilen för att slippa våra egna tankar
- Appdesigners tjänar mer pengar ju mer vi är inne på deras appar
- Vår uppmärksamhet är hårdvaluta, därför har inte flödena något stopp.
Mer obehagliga saker om sociala medier
Facebook är en gigantisk databank med massor av information om dig. Och alla runt dig.
Du får flöden som endast bekräftar din egen världsbild, oavsett hur sann den är (eller inte är). Det här är det som fick mig att avinstallera.
Mobilen (och sociala medier) förändrar våra hjärnor så vi blir sämre på att fokusera och bättre på att vara distraherade, sämre på att minnas saker, sämre på koncentration. Vi får sämre kreativitet, sämre förmåga till nya insikter, sämre på att tänka djupa tankar.
Det värsta för mig att det här inte bara är någons idéer om vad som skulle kunna hända, utan det här är forskningsbaserat och bevisat att det här är det som händer med våra hjärnor. Apparna har alltså redan tagit över. Det är för mig det sjukaste.
När jag tog bort mobilen
Nu har jag förstås kvar min telefon, och jag har kvar messenger och snapchat och viber och de appar jag använder endast för att prata med folk. Dock har jag tagit bort allt annat (som inte är rena nyttoappar som BankID) och lagt undan telefonen i en låda. Så har jag haft det i två dagar nu.
Det jag märkte när jag var utan telefon
Det jag märkte först och främst var hur tyst det blev utan det konstanta informationsflödet. Det blev helt knäpptyst i alla pauser som jag annars använde för att titta på nya meddelanden och skrolla igenom flödet. Det andra jag märkte var hur mycket tid jag helt plötsligt verkade ha, jag har bokstavligt talat läst klart 2 böcker på två dagar och hunnit börja på en tredje (den första var förstås den här av Catherine Price, den andra var en avhandling om transsexualism jag läst i ett halvår och inte lyckats läsa klart. Sen har jag börjat på Existentialisterna av Sarah Bakewell). Jag hann även skriva en recension av filmen I Feel Pretty (som jag antingen publicerar här eller skickar till en tidning). ALLT detta hann jag med samtidigt som jag kände att jag hade oceaner av tid kvar. Jag började till och med rita igen, som jag inte gjort på två år.
Det jag märkte när jag loggade in igen
Första fem minuterna på Instagram såg jag ett inlägg av @fannyarsinoe om att män gillar petita kvinnor (vilket gjorde mig arg), ett inlägg av @prostituerad_less om killar som gillar tortyrporr (vilket gjorde mig ännu argare), ett inlägg av @world_citizens_for_saudi_women där en 19 årig tjej berättar om hur jävligt hennes liv är eftersom hon är underordnad männen (vilket gjorde mig ÄNNU argare). Och så vidare. Efter tio minuter på Instagram är hela känslan av att jag har massor av tid och att allt egentligen är ganska bra, borta.
Nu säger jag inte att man ska avskärma sig från omvärlden och låtsas som att allt är bra, men det som händer när man öppnar en app och möts av en störtflod av hemskheter är att problemen blir för stora för att kunna göras något åt. Det hindrar mig (oss? om fler känner igen sig) från att fördjupa oss i lugn och ro i något problem. Istället hoppar man bara från gigantiskt problem till gigantiskt problem (prostitution i Sverige, omyndiga kvinnor i Saudiarabien, mäns sexuella våld) utan att egentligen få reda på något mer än hur hemskt det är. Vilket av dessa gynnar mig mest, som vill kunna göra någon skillnad? Det är inte att sitta och bli upprörd på internet.
Att gå med i Kvinnofronten var en början på min mer praktiska feminism, och i höst kommer jag fortsätta att inte använda sociala medier och istället lägga min energi på frågor jag faktiskt kan påverka. Att inte använda sociala medier har gått bra i 2 dagar, nåt halvår till gör nog varken till eller från (eller nä, jag slutar inte helt, men loggar in från datorn då och då).
Jag rekommenderar alla att fråga sig vart all deras tid och energi går egentligen, åt rika appdesignarsnubbar i USA eller åt saker de mår bra av (som radikal samhällsförändring). Det är ett val vi behöver göra.
Conclusion
Sociala medier kan endast vara feminism till en liten del, eftersom det egentliga feministiska arbetet sker inom politiken, inom ekonomin, och av att kvinnor organiserar sig IRL istället för via Facebook och Instagram (trots att de är viktiga verktyg, till en viss del). Håller ni med?
Läs mer
https://www.svt.se/nyheter/vetenskap/hjarnan-forandras-av-mobilen
https://www.sydsvenskan.se/2018-02-26/david-ahlin-var-snall-mot-din-hjarna-ta-en-paus-fran-mobilen
Regina Zaitzova 