Leonard Alejandrovich om att plugga under corona

I mars i år, så satte jag mig ner och hade ett samtal med min lillebror Leonard. Jag frågade om hans upplevelse av coronapandemin, och hur det har varit att ha gått från att vara på skolan varje dag till att behöva plugga hemifrån. Det kom fram så mycket viktigt! Läs artikeln nedan för en påminnelse om hur betydelsefullt ett sammanhang som skolan är, och dela gärna 🙂

Presentation av Leonard

Leonard är 23 just nu, 24 i år, och går programmet ”Spel och lärande” på Kristinehamns Folkhögskola. Han började där förra sommaren, och har en dröm om att börja plugga programmering på Karlstads universitet i höst.

Datorspel och att spela med kompisar är ett stort intresse, plus att vara ute i naturen. Hela förra sommaren pluggade han japanska! Skräpmat som pizza och bra musik är favoriter (många av mina bra låttips har jag faktiskt fått från honom). Det är allt från Kpop till salsa till tysk rap som gäller. Man kan alltså lugnt säga språkbegåvning. Matematikbegåvning också förstås, det är inte alla som kan plugga matte 5 och tycka det är roligt. Kristinehamns folkhögskola är också första gången det går riktigt bra att plugga, gå till skolan varje dag och vara motiverad, ha en framtidsplan.

Motivationen sjunker

När intervjun görs är det mars och hans skola har varit helt nedstängd några veckor, kontrasten är stor mellan hur det var i höstas.

Regina: När ni sen bytte till distans, var det svårt eller lätt för dig? Eller hur var det?

Leonard: Det var svårt.

R: Var det?

L: Ja. I början var det ingenting, men ju längre tid det gick… motivationen bara sjönk direkt.

R: Sjönk skolmotivationen?

L: Ja. Det är verkligen inte samma sak som att sitta i klassrummet och… det blev mycket svårare att koncentrera sig och få saker gjort och så.

Att bara sitta hemma med datorn blev något helt annat än att ha lärare och skolkamrater runt sig varje dag. Men en lösning Leo har, är att nå ut till folk. Det är viktigt att bryta isolationen hemma från skolan.

Gemenskap istället för isolation

När man är hemma blir det mer tid för att tänka, men för att inte hamna i negativa tankar säger Leo att man kan prata med andra som förstår ens situation. Och frågan är ju, vem gör inte det? Även om man är tillbaks som vanligt så känns det som att man förstår hur jobbigt det är för dem som fortfarande måste vara hemma. Vad kan man göra för sina klasskamrater som kanske är hemma och mår dåligt?

Regina: Du säger ju att det är en bra sak att få mer tid över att reflektera över saker. Men tänk om man råkar tänka negativa tankar, om man får mer tid?

Leonard: Ja, det finns ju alltid en risk för det. Då är det nog viktigt att man når ut till folk. Och pratar med andra som kan förstå ens situation.

R: Mm. Du tänker på klasskamrater och sånt?

L: Ja.. eller en kurator, nån kompis. Bara nån som kan lyssna.

R: Är det viktigt för dig att ha såna kontakter med folk?

L: Ja, jag tror alla skulle må bra av att ha någon att stötta sig på.

L: Nå bara ut till folk du känner. Kolla till hur de mår och sånt. Vi alla är rätt ensamma här när vi är hemma.

Läser man om corona och våld i hemmet under 2020, så blir det tydligt att många inte alls har någon som kan lyssna. Istället är det tvärtom, och jag tycker intervjun är en viktig påminnelse om vad som är viktigt. Man måste inte vara utsatt för våld för att behöva att någon checkar in på en.

Att komma ut

Något Leo hela tiden kommer tillbaka till under samtalet, är att gå ut och röra på sig. Behovet att vakna på morgonen, göra sig i ordning och gå ut är inte borta bara för att tvånget att göra det är borta. Själv har jag inte samma behov alls, det är lite av en ögonöppnare för mig.

Leonard: Det blir liksom ingen skillnad på ens skolmiljö och ens avslappningsmiljö. Här är jag hemma, här kan jag slappna av, och här är skolan, här behöver jag koncentrera mig.

För att få upp motivationen igen, säger han att man kan gå ut och röra på sig. Då kan man ändå skapa en skillnad mellan platsen man pluggar på, och platsen man vilar på.

R: Är det nyckeln, tycker du? Alltså utomhusvistelse.

L: Utomhusvistelse har varit egentid för mig sen jag var liten. Går omkring lite, lyssnar på musik, rensar tankarna. Det svåra är att bara att komma ut. Starta igång.

Men i mars var det fortfarande snö ute, och vissa dagar var det för kallt för att kunna ta långa promenader ute, så det har blivit till att vara inomhus mycket med datorn ändå.

Coronapandemins slut

Men eftersom folk äntligen börjat vaccineras, så börjar man faktiskt se ljuset i tunneln. Även om just den här terminens skolmotivation sjönk när skolan stängde, varför inte hoppas på en rolig höst istället? Men jag tror det är viktigt att inte bara vänta på att allt ska öppna igen, utan faktiskt använda tiden hemma så gott det går. Som Leo säger; det är perfekt tillfälle att reflektera. Jag vill också tillägga att det är ett perfekt tillfälle att bygga strategier, för har jag läst rätt så är det här knappast den sista pandemin.

Den sista bilden är en favorit! Tack Leo för intervjun och för att du ställde upp på photoshooten. Och så hoppas vi den här coronaterminen slut fort nu.